Den 4 oktober brukar numera firas som kanelbullens dag. Det har jag inget emot. Jag och min fru har också en hund som fyller år i dag.
Jag kommer dock alltid att förknippa detta datum fämst med det folkliga motståndet mot löntagarfonderna. Idén till löntagarfonderna kom i början av 1970-talet. Det skulle gå ut på att beskatta privata företag i landet med en specialdestinerad skatt som skulle gå till så kallade löntagarfonder. Dessa fonder skulle, i teorin, vara till för löntagarna och skulle successivt investera de intaxerade pengarna i det svenska näringslivet, så att detta skulle bli löntagarägt genom fonderna. På detta vis skulle näringslivet socialiseras med näringslivets egna pengar. Fonderna skulle styras av fack och politiker.
Det folkliga motståndet var stort redan på det annars röda 70-talet. Socialdemokraterna var tvungna att överge de ursprungliga idéerna för mer milda former, men när de hade vunnit valet 1982 klubbades reglerna om löntagarfonder igenom i riksdagen den 4 oktober 1983. Inför detta beslut organiserades ett demonstrationståg i Stockholm som blev det största i svensk historia. Rekordet överträffades ett år senare, den 4 oktober 1984, då det också gick demonstrationståg mot löntagarfonderna i fler städer runt om i landet. Motståndet fortsatte med olika evenemang den 4 oktober ända till dess de borgerliga partierna vann valet 1991. En av regeringen Bildts första åtgärder 1991 var att avskaffa löntagarfonderna.
Löntagarfonderna har aldrig kommit tillbaka igen. Det folkliga motståndet gjorde nytta. Detta folkliga motstånd mot socialisering av hela näringslivet är fortfarande värt att uppmärksamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar