Tillåts utländska homosexuella genomgå hindersprövning för äktenskap i Sverige?

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 6 november 2014 (mål nr 862-14) avgjort frågan om ett irländskt homosexuellt par skulle få genomgå hindersprövning för att ingå äktenskap i Sverige. Kammarrätten fann, i likhet med Skatteverket och förvaltningsrätten, att ansökan om hindersprövning skulle avslås. Skälet var strikt formellt: de två sökande hade inte styrkt sina identiteter, utan bara skickat in papperskopior av sina pass.

Vid sidan om själva domen, uttalade sig kammarrätten också om ifall hindersprövning skulle ha kunnat godkännas, ifall de sökande hade identifierat sig. Till skillnad från Skatteverket och förvaltningsrätten, fann kammarrätten att så var fallet. Huvudregeln är att utländska medborgare som inte är bosatta i Sverige, endast får ingå äktenskap här om båda skulle kunna ingå äktenskap i länderna där de bor eller är medborgare, enligt 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. I målet var det visserligen visat att irländsk lag erkänner civila partnerskap för homosexuella och att homosexuella som har ingått äktenskap utomlands räknas i Irland som om de ingått sådant civilt partnerskap, men kammarrätten ansåg inte att detta ensamt var tillräckligt. Efter ett längre resonemang med utgångspunkt från förarbetena till ändringar i nämnda svenska lag, fann kammarrätten ändå att hindersprövning borde kunna genomföras. Ett äktenskap skulle inte innebära något s.k. haltande rättsförhållande, eftersom äktenskapet skulle erkännas i Irland som civilt partnerskap. Irland erkänner uttryckligen samkönade svenska äktenskap som sådana civila partnerskap. Kammarrätten ansåg inte heller att ingående av äktenskap skulle medföra att Irland skulle anse att Sverige ej skulle respektera irländsk rättsordning. Det förelåg därför, enligt kammarrätten, särskilda skäl att endast tillämpa svensk lag på frågan och därmed tillerkänna de sökande rätten att genomgå hindersprövning i Sverige för att här ingå äktenskap.

I sak tycker jag att kammarrättens resonemang är vettigt och bra. Frågan är dock vilken juridisk tyngd det har. Det är obiter dicta, det vill säga uttalanden om juridiken som ligger vid sidan om de frågor som är avgörande för målets utgång, jus decidendi. Det var redan klart att överklagandet skulle avslås, eftersom de sökande inte hade kunnat identifiera sig. Den som, liksom jag, håller med om kammarrättens resonemang, bör inte dra för stora växlar på det. Det är i så fall tryggare att avvakta en dom där samma resonemang förs för att faktiskt avgöra den fråga som var föremål för domstolens prövning. Då får resonemanget en betydligt större tyngd.

Anonymitet

Vid kommunfullmäktige i Örebro i dag diskuterades bland annat en motion om att införa en s.k. whistleblower-funktion för alla anställda i kommunen. Det är ett sätt att tillförsäkra de anställda att anonymt kunna anmäla fel och brister i kommunens organisation. En sådan funktion infördes redan förra året, varför vi Moderater gick med på de styrande partiernas förslag att motionen skulle anses besvarad.

En andra att-sats behandlade allmänhetens tillgång till whistleblower-funktionen. Några partier ville utreda en sådan, bland annat för att de tyckte att det var viktigt att allmänheten skulle kunna tillförsäkras att anmäla fel och brister anonymt. Jag ser inte behovet. Allmänheten har redan, sedan lång tid tillbaka, grundlagsskyddad rätt att anonymt begära ut allmänna handlingar från varje myndighet inom kommunen. När de är tillförsäkrade anonymitet för det, varför skulle de inte kunna vara lika anonyma om de skulle anmäla fel eller brister? Det måste räcka så.

Närvaro vid fullmäktige

I dag sammanträdde fullmäktige i Örebro kommun, där jag är en av ledamöterna. Ett av Socialdemokraternas kommunalråd var frånvarande på grund av sjukdom. Hans specialområde är samhällsbyggnadsfrågor. Det här ledde till att Socialdemokraterna yrkade att behandlingen av flera motioner skulle bordläggas, därför att motionerna rörde samhällsbyggnadsfrågor och de inte hade någon som kunde träda in i kommunalrådets ställe.

Socialdemokraterna är det största partiet i fullmäktige. De styr kommunen tillsammans med två till partier. Tillsammans har dessa tre partier trettiotvå mandat i fullmäktige, men av dessa fanns det alltså ingen som sågs som duglig nog att ta debatterna om en stor mängd motioner. Vi vet sedan tidigare att det är få andra än kommunalråden som tar debatter i fullmäktige för Socialdemokraterna. Dagens bordläggningar visar tydligt vilken risk som finns med att samla all makt hos få individer. Det blir så pass toppstyrt, att ingen kan vikariera. Detta inger inget förtroende för Socialdemokraterna. Vad skulle hända om deras få kommunalråd hastigt skulle sluta?

Vad gör deras övriga ledamöter i fullmäktige, de som är närvarande fysiskt, men som aldrig säger något? Är det verkligen att närvara? Är inte det slöseri med kommunala arvodespengar att betala personer för att bara vara med för det fall att någon måste trycka på voteringsknapparna?

I och med de många bordläggningarna, kom vi längre fram i dagordningen än vad vi brukar. Då kom en ledamot från Miljöpartiet med ett önskemål om en kort ajounering av mötet. Orsaken angavs vara att de ville tala ihop sig om hur de skulle ställa sig till motioner som de trodde inte skulle komma att behandlas i dag. Vi vet av erfarenhet att det ofta finns motioner på fullmäktiges dagordning, som vi inte hinner med. Moderaterna förbereder sig dock alltid för om dessa motioner skulle behandlas, så för oss var ajouneringen onödig. Det framstår som oprofessionellt att inte vara förberedd för alla de motioner som trots allt står på fullmäktiges dagordning.

Vapen i yttre rymden

Enligt tidskriften Ny Teknik har Ryssland skjutit upp en satellit i omloppsbana, som kan leta rätt på andra satelliter och förstöra dem. Det står också i artikeln att USA och Kina redan har den typen av satelliter i omloppsbana.

Vapen är inte helt förbjudna i yttre rymden. Det står följande i Art. IV Rymdfördraget (Outer Space Treaty; Treaty on principles governing the activities of States in the exploration and use of outer space, including the moon and other celestial bodies):

States Parties to the Treaty undertake not to place in orbit around the earthany objects carrying nuclear weapons or any other kinds of weapons of massdestruction, instal such weapons on celestial bodies, or station such weapons inouter space in any other manner.

The moon and other celestial bodies shall be used by all States Parties to theTreaty exclusively for peaceful purposes. The establishment of military bases, installations and fortifications, the testing of any type of weapons and the conduct of military man uvres on celestial bodies shall be forbidden. The use of military personnel for scientific research or for any other peaceful purposes shall not be prohibited. The use of any equipment or facility necessary for peaceful exploration of the moon and other celestial bodies shall also not be prohibited. The use of any equipment or facility necessary for peaceful exploration of the moon and other celestial bodies shall also not be prohibited.

Kärnvapen och andra massförstörelsevapen är alltså förbjudna i yttre rymden enligt detta fördrag. Vidare skall all verksamhet på andra himlakroppar ske för fredliga ändamål. Längre än så sträcker sig inte demilitariseringen av rymden enligt Rymdfördraget. Något mer långtgående förbud mot vapen i yttre rymden känner jag inte till.

Det kan kännas frestande att påstå att hela yttre rymden borde vara fredad från vapen och militära installationer. Så är det ändå inte. Om några av Jordens stater har skickat upp satelliter i omloppsbana som har vapen ombord, är detta alltså inte i sig något brott mot internationell rätt. Om Sverige hade viljan, skulle även vårt land kunna skicka upp en sådan satellit. För ett litet land som Sverige, vore det kanske inte värt pengarna, men så länge vårt land är alliansfritt, kan vi inte förlita oss på andra länders vapen i yttre rymden. Det kan vara värt att fundera på.

När provokatörer blir provocerade

Nu vill jag bara tipsa om en artikel i Sydsvenskan: Lyckad provokation. Det behövs inga kommentarer till artikeln.

Det saknas skäl att kräva trohetsed

Under riksdagens allmänna motionstid i år, har ett par sverigedemokrater motionerat om att införa krav på att de som blir nya svenska medborgare i vuxen ålder skall behöva svära trohet till svenske kungen.

Det här är ingen bra idé.

Krav på medborgare bör gälla lika för alla. Om de som blir medborgare i Sverige i vuxen ålder skall svära trohet till kungen och/eller grundlagen, bör även övriga medborgare göra det när de fyller 18 år. Bara då gäller trohetseden lika för alla. En medborgare kan dock inte fråntas medborgarskapet, så för den som redan vore medborgare vid 18 års ålder vore en vägran att svära trohetseden utan konsekvenser. Ur denna synvinkel finns det inget skäl att kräva trohetsed från dem som blir medborgare i vuxen ålder.

Gustav Adolfsdagen

I dag firar vi Gustav Adolf, till minne av Sveriges hjältekung Gustav II Adolf. Min fru och jag brukar fira med Gustav Adolfsbakelser. Det är en fin och god tradition med ursprung i Göteborg, en av de städer som stockholmaren Gustav II Adolf grundade. När min fru var och handlade i dag, i en affär med eget bageri, hade de emellertid inga Gustav Adolfsbakelser. Det var synd och skam, tycker jag. Affärer brukar inte vara sena med att anamma helger som gör att de kan sälja mer, men här var det en butik som uppenbarligen hade försummat tillfället att sälja Gustav Adolfsbakelser. Mer sinne för svensk historia och egna affärer tycker jag att butiken borde ha.

Sekretess endast gentemot dem som är i Sverige

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 29 oktober 2014 (mål nr 3695-14) kommit fram till att ett norskt bolag skall få ut uppgifter från Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal.

Uppgifterna i nämnda register är allmänna, eftersom de finns hos en myndighet och kan tas fram ur myndighetens register med rutinbetonade åtgärder. De skall därför lämnas ut enligt offentlighetsprincipen, om det inte finns någon sekretessregel som sätter hinder i vägen. Offentlighetsprincipen gäller alla svenskar, enligt grundlag, och kan begränsas för utlänningar genom vanlig lag, något som emellertid inte har skett.

Socialstyrelsen hade nekat utlämnande, baserat på 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen. Denna bestämmelse säger att det är sekretess för personuppgifter, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgifterna skulle behandlas i strid mot personuppgiftslagen (1998:204).

Personuppgiftslagen är en viktig lagstiftning till skydd för den personliga integriteten hos alla personer som registreras i olika automatiserade register och liknande i Sverige. Motsvarande regler finns i andra länder inom EU och EES, däribland Norge, eftersom personuppgiftslagen bygger på EU-direktiv. Nämnda sekretessregel är ett viktigt verktyg för myndigheterna, för att skydda den personliga integriteten hos personer som är registrerade i myndigheternas olika register.

Högsta förvaltningsdomstolen slog fast, i en kort och koncis dom, att eftersom sökanden var etablerad i Norge, gäller inte den svenska personuppgiftslagen för uppgifterna. Det gör att 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen inte kan anföras som skäl för att vägra lämna ut uppgifterna. Det hade inte heller framkommit att det förelåg sekretess för uppgifterna på annan grund. Uppgifterna skulle därför lämnas ut.

Bestämmelsen i 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretsslagen har funnits länge i sin nuvarande lydelse. Den hade en direkt motsvarighet i den tidigare 7 kap. 16 § sekretsslagen (1980:100). Egentligen borde paragrafen vara utformad så att den även medger sekretess för uppgifter, om ett utlämnande gör att det kan antas att de skulle behandlas på ett sätt utomlands som, om behandlingen hade ägt rum i Sverige, hade skett i strid mot personuppgiftslagen. Nu gör Högsta förvaltningsdomstolens dom det tydligt att det gäller hårdare sekretess gentemot personer och företag etablerade i Sverige än gentemot sådana som är etablerade utomlands. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening. Om det finns skillnader i sekretessen grundat på olika länder, brukar det vara till fördel för svenska medborgare.

Det vore bra om 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen skulle ses över. Det är inte rimligt att en så pass viktig bestämmelse till skydd för den personliga integriteten skall kunna kringgås bara genom att en verksamhet etableras utomlands i stället för i Sverige.