1 § Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.
Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller fängelse i högst två år.
5 § En make har rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har ingått äktenskapet före 18 års ålder. Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har blivit upplöst.
Om det är fråga om tvegifte, har var och en av makarna i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om partnerskap registrerats trots att någon av partnerna då var gift.
I de fall som avses i första stycket får talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare. I de fall som avser äktenskap som har ingåtts av underårig är socialnämnden i den kommun där personen är folkbokförd eller, om personen inte är folkbokförd här i landet, i den kommun där han eller hon vistas skyldig att på begäran lämna yttrande samt de upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning till åklagaren. En annan socialnämnd som har tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse i frågan är skyldig att lämna sådana på begäran av den socialnämnd som ska yttra sig.
...döms nu till ett förhållandevis långt fängelsestraff. Även om den rådande situationen i Syrien har varit allvarlig under ett antal år synes en viss förändring ha inträtt och det är, som tingsrätten också anför, inte möjligt att nu bedöma hur situationen i Syrien kommer att vara vid den förväntade tidpunkten för en villkorlig frigivning. Med hänsyn härtill och på de skäl tingsrätten i övrigt anfört finner hovrätten därför att det förligger skäl att bifalla åklagarens begäran om utvisning...Det här är ett bra och välmotiverat beslut. Dom om utvisning som påföljd för brott bör ske oavsett den aktuella situationen i det land dit utvisning skall ske. Det är situationen vid tillfället för själva utvisningen, som skall kunna avgöra att det inte skall ske utvisning. Om domstolen nu skulle ha beslutat om att inte fastställa att utvisning skall ske på grund av den nu aktuella situationen i Syrien, kan det beslutet inte ändras till utvisning om det skulle saknas skäl att inte utvisa brottslingen efter avtjänat fängelsestraff. En dom om utvisning nu, kan emellertid ändras om det skulle föreligga hinder mot utvisning när det annars vore dags för utvisning.
...det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att delar av informationen skulle .kunna vara känslig utifrån ett informationssäkerhetsperspektiv samt att det kam antas att syftet med de säkerhetsåtgärder som gjorts i anslutning till vattentäkten kan motverkas om uppgifterna röjs.
Det måste påpekas om och om igen: det var Sovjetunionen som orsakade det så kallade fortsättningskriget mellan Sovjetunionen och Finland från 1941 till 1944.
Nerikes Allehanda skriver långt och intressant om Republiken Finlands hundraåriga historia på ledarplats i tidningen söndagen den 9 juli 2017. Det förekommer emellertid ett allvarligt fel i artikeln: Finland anklagas för att ha anfallit Sovjetunionen 1941.
Finland hade genomlidit det hårda finska vinterkriget 1939-40, när Sovjetunionen i allians med det nazistiska Tyska Riket hade som mål att erövra hela Finland. Sovjetunionen vann stora delar av Finlands territorium i Moskvafreden 1940. Finland bevarade sin självständighet och skyddade Sverige från att få Sovjetunionen som närmsta grannland. Det fanns naturligtvis ändå ett missnöje med bristen på hjälp från västmakterna och förlusten i kriget.
Under våren och försommaren 1941 hade Finland kontakter med Tyska Riket och förberedde sig för att kanske behöva gå i krig igen. Uppgiften i NA:s ledarartikel att det fanns finländska soldater som inte hade blivit hemförlovade efter vinterkriget är korrekt. Ytterligare krigsmateriel kunde köpas från Tyska Riket.
När Tyska Riket anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941, förklarade sig Finland neutralt. Adolf Hitler förklarade i radio hur Tyska Riket, Rumänien och Finland gjorde gemensam sak mot bolsjevismen genom angreppet. Det var ett uttalande som Finland inte hade godtagit i förväg.
Trots Finlands neutralitetsförklaring bombade sovjetiskt bombflyg det finska kustförsvaret redan den 22 juni. De följande dagarna intensifierades bombanfallen. På morgonen den 25 juni bombades flera städer i södra och nordöstra Finland. Följden av dessa sovjetiska flygbombningar blev att Finlands riksdag på eftermiddagen den 25 juni enhälligt ställde sig bakom regeringens konstaterande att Finland återigen befann sig i krig med Sovjetunionen.
Finland hade förberett sig för kriget. Det måste alla länder göra, som lever under hot om militära angrepp från grannländer. Även Sverige hade fler soldater än vanligt inkallade under de här åren, Sveriges neutralitetsvakt. Finska armén var mobiliserad och flottan hade förberett mineringar i Finska viken. Ett möjligt samarbete med Tyska Riket var också förberett. Det innebär inte att Finland orsakade kriget.
Det finns mer att läsa i Finlands historia 4 av Henrik Meinander, s. 227-228. Detta har beskrivits som det svenskspråkiga standardverket om Finlands historia. Se även Finlands politiska historia 1809-1998 av Osmo Jussila, Seppo Hentilä och Jukka Nevakivi, s. 231, och Finlands fyra krig av Jan Linder, s. 112-113.
En kommun har visserligen en betydande frihet att bestämma det ersättningssystem som ska tillämpas i kommunen. De tvingande reglerna om förtroendevaldas rätt till skälig ersättning för förlorad arbetsförtjänst sätter emellertid gränser för kommunens handlingsutrymme i detta avseende. Ett ersättningssystem som utesluter en förtroendevalds rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst och andra ekonomiska förmåner vid fullgörande av ett uppdrag som uppenbarligen inte omfattar betydande del av heltid kan inte anses vara förenligt med lagstiftningen.Det här är en bra dom, därför att den styrker att fritidspolitiker har rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Sådan ersättning är i många fall en förutsättning för att kvalificerade yrkesverksamma personer skall kunna åta sig kommunala politiska uppdrag. Det behövs kvalificerade personer i yrkesverksam ålder och verksamhet som kan åta sig politiska uppdrag. Domen stärker på så sätt det regelverk som stödjer en stark kommunal demokrati. Detta stärker demokratin och därmed hela samhället i Sverige. Det behövs.
Den 17 april 2008 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att se över bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223), för-kortad FL, och lämna förslag till en ny lag (dir. 2008:36). Utredningen, som tog namnet Förvaltningslagsutredningen (Ju 2008:08), överlämnade i maj 2010 betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29).
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av de synpunkter som lämnats på förslagen i betänkandet har publicerats (Ds 2010:47). En remissammanställning finns tillgänglig i Justitie-departementet (dnr Ju2010/03874/L6).
Riksdagen har gett regeringen till känna att regeringen bör lägga fram förslag till åtgärder avseende myndigheters handläggningstider och dröjsmål (bet. 2004/05:KU14 Statlig förvaltning, m.m., p. 6 (res. 4) om dröjsmål hos myndigheter, rskr. 2004/05:153).Lagrådsremissens lagförslag innehåller ett nytt rättsmedel mot långsam handläggning. Det är tänkvärt att det finns ett sådant förslag, när det har gått sju år från det att utredningen var ute på remiss, till dess regeringens förslag skickas på lagrådsremiss.
