Tvegifte

Tvegifte, även kallat polygami, är inte accepterat av den svenska rättsordningen. Det är till och med straffbart. Detta innebär att det får anses strida mot svensk ordre public, ett begrepp för sådana utländska rättigheter som är så främmande för svensk rätt att de inte kan accepteras. Svenska myndigheter bör därför inte acceptera tvegifte eller tillerkänna äktenskap som har ingåtts som tvegifte några rättsliga verkningar.

Grunden för min bedömning att tvegifte strider mot svensk ordre public, är i huvudsak att  tvegifte är straffbart enligt 7 kap. 1 § brottsbalken.

1 § Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i högst två år.
   Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller fängelse i högst två år.

Det saknas nog skäl för att döma någon till fängelse för att ha begått tvegifte innan flytten till Sverige, men åklagare får föra talan om att upphäva äktenskap utöver det första, enligt 5 kap. 5 § äktenskapsbalken:

5 § En make har rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har ingått äktenskapet före 18 års ålder. Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har blivit upplöst.
   Om det är fråga om tvegifte, har var och en av makarna i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om partnerskap registrerats trots att någon av partnerna då var gift.
   I de fall som avses i första stycket får talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare. I de fall som avser äktenskap som har ingåtts av underårig är socialnämnden i den kommun där personen är folkbokförd eller, om personen inte är folkbokförd här i landet, i den kommun där han eller hon vistas skyldig att på begäran lämna yttrande samt de upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning till åklagaren. En annan socialnämnd som har tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse i frågan är skyldig att lämna sådana på begäran av den socialnämnd som ska yttra sig.

Enligt uppgift har Skatteverket registrerat omkring 500 fall av tvegifte. Min uppfattning är att Skatteverket inte borde göra det. I huvudsak borde också åklagare föra talan om att upplösa äktenskapen.

Det är inte omöjligt att den allmänna inställningen till tvegifte förändras med tiden. Så länge det är förbjudet, straffbart och domstol på talan av allmän åklagare kan upplösa sådana äktenskap, bör svenska myndigheter inte på något sätt acceptera dessa äktenskap.